Welshponnyn förr och nu.

Welshponnyer har funnits sen ”urminnes tider” i bergstrakterna i Wales där under generationer utvecklats till att bli den fantastiska ponny som vi har idag.

Den vackra ponnyn är inte bara en söt leksak utan rasens naturliga urval har gjort den stark, uthållig och mycket intelligent. Att överleva i de vilda bergen har härdat rasen och har gett den ett temperament som gör den idealisk som barnponny.

Inblandningen av arab, berberhäst och fullblod gör att ponnyn har ett ädelt utseende. På 1100-talet omnämndes welshponnyn i skrifter men redan då romarna fanns i Storbritannien (år 75-400) blandades ponnyerna med deras egna hästar av orientaliskt blod. Denna inblandning gör att welshponnyn idag trivs i både kallare klimat som Sverige och Kanada och i Afrikas och Australiens, den rids och körs över hela världen.

Det är en ponnyras med naturlig fallenhet för dressyr, hoppning, fältävlan, körning och utställning och dessutom växer man aldrig ur welshen eftersom welsh coben även kan ridas av vuxna.

År 1901 ville man bringa ordning bland welshponnyerna och bildade The Welsh pony and Cob Society. Där lades grunden för de fyra olika typerna av welshar

A Welsh mountain, den minsta av welsharna, är en livfull ponny med vackra, energiska gångarter. Den är stark och tålig, men inte lika envis som de flesta andra ponnyraser. Är den högre än 122 cm räknas den automatiskt som en welshponny. Fortfarande föds hästar i det fria, i stora hjordar som strövar i Wales' berg.


B Welshponnyn är den vanligaste welshtypen i Sverige. Welshponnyn får vara vad som helst under 137 cm, utan att för den skull räknas som welsh mountain. Welshponnyn utgör hela 70% av de fyra olika welshtyperna i Sverige. Idag är den en av de mest framgångsrika ponnyer inom både hoppning, dressyr och fälttävlan.

C Welshen av cobtyp är en stark, liten, orädd ponny som hoppar bra. Den får inte vara högre än 137 cm i mankhöjd. Welshponny av cob-typ är ett mellanting mellan ponny och stor häst. Den är kompakt och muskulös, och har använts bland annat i gruvorna i Wales. Idag används den både som rid- och körhäst, är en duktig hoppare och passar perfekt som familjeponny. Den klarar faktiskt av att bära vuxna, om de inte är alltför tunga

D Welsh coben är egentligen ingen ponny och kan ridas av vuxna. Under 1000- talet korsades welsh mountain med spanska hästar, norfolktravare, vagnshästar och araber och resultatet blev en uthållig, modig och vacker häst, welsh coben. Welsh cob är walesarnas nationalhäst, den mest populära. En häst som klarar det mesta, är känd för sitt mod
Det fanns två områden där man födde upp cobbar i större utsträckning. I Cardiganshire och i Pembrokeshire föddes en större cobhäst upp vilken i viss utsträckning också härstammade från Pembrokeshire klövjehäst. I Breconshire och i Radnorshire föddes en mindre cobhäst upp som hade mera ponnykaraktär. När The Welsh Pony and Cob Society's stambok utgavs år 1902 skilde man på dessa två typer till avdelning C för det som numera kallas för welshponny av cobtyp, och avdelning D för welsh cob.

Welsh Partbred är ponny eller häst med minst 12,5 % welshblod. Finns i storlekarna small och large (mankhöjd över "ponnygräns"). Även korsning Sektion B och C registreras som Partbred fr o m 2006. Welsh Partbred finns i alla färger, även skäck.

Stuteri Nexis föder upp Sektion B och Partbred!


Welsh Ponny sektion B

Färg:

Alla färger utom skäck är tillåtna. (tillåtet endast hos Welsh Partbred)

Typ:

Den generella beskrivningen av sektion A kan överföras till sektion B men sektion B ska speciellt beskrivas som en ponny med elegans och goda ridegenskaper, tillräckligt benad och med god kroppskonstitution. Stark och tålig med massa och ponnykaraktär.

Huvud:

Väl ansatt litet, fint mejslat, bred flat panna som smalnar av mot mulen, något konkav nosrygg, kraftiga välmarkerade konvexa men ej grova ganascher. Näsborrar markerade och öppna. Ögonen stora, mörka och uttrycksfulla. Blå ögon kan förekomma. Öronen små, tättsittande och högt ansatta.

Framparti:

Förhållandevis lång, väl ansatt och väl buren hals. Hos hingstar tendens till kraftig utfylld mankam. Nacken förhållandevis lång, vilket ger den en käck hållning. Markerad manke, långa liggande bogar.

Bål:

Ryggen önskas kort och stark. Väl sluten i flanken och med kraftig och muskelfylld länd. Djup i bröstet med välvda revben.

Extremiteter:

Lång och kraftig underarm, markerat knä, korta breda skenor. Välmusklad skank, bred och välvinklad has. Kotor av normal längd, bredd och lutning. Runda hovar med god hornkvalitet. En viss mängd hovskägg är tillåtet.

Bakparti:

Korset önskas långt, välformat och av normal bredd och lutning. Högt ansatt och välburen svans.

Rörelser:

Långt vägvinnande steg där frambenens rörelser skall komma från bogen och bakbenen arbeta med väl underställda hasor.

Karaktär:

Pigg, godlynt och lättlärd. Uthållig stark och tålig. Säker på foten och god hoppförmåga. Lämpar sig väl som både hopp- och dressyrponny


Welsh Partbred

en avkomma som har minst 12,5% Welshblod kan registreras

som Welsh Partbred hos SWF (Svenska Welshponny & Cob Föreningen)